~Hälsoråd och lite sjukvårdstips.~

HÖFTLEDSRÖNTGEN

Förklaring till Höftledsröntgen resultat..........

Grad A= Utan Anmärkning
Grad B= Ej Dysplasi (ej höftledsfel)
Grad C= Lindrig Dysplasi (första graden av höftledsfel)
Grad D= Måttlig Dysplasi (betydligt gravare höftledsfel där hälta & smärta kan förekomma, men inte alltid)
Grad E= Kraftigt Dysplasi ( den värsta tänkbara graden av höftledsfel)

Höftledsröntgen gör man tidigast vid 1 års ålder. Denna höftledsröntgen gör man bara 1 gång i hundens liv. Skulle man höftledsröntga tidigare än 1 års ålder t.ex.vid hälta så blir inte svaret officiellt och man blir tvungen att göra det ännu en gång till för att få det godkänt officiellt.

ÖGONLYSNING 

Veterinär Björn Ekesten vid SLU på Ultuna skriver så här om ögonlysning:

Ögonlysning eller ögonspegling syftar på samma undersökning. Det är en ögonundersökning vars viktigaste syfte är att klargöra om djuret visar symptom på vissa typer av ärftliga ögonsjukdomar. Vid undersökningen används ett oftalmoskop (optiskt instrument för att se in i ögat) för inspektion av ögonbotten där näthinnan är belägen, och en spaltlampa för kontroll av ögats främre delar, främst linsen.

För att vidga pupillerna så att undersökaren kan se så mycket som möjligt av ögats inre delar, får patienten pupillvidgande ögondroppar 15-20 minuter före ögonlysningen. Undersökningen är helt smärtfri och kan därför göras utan lugnande medel. Effekten av de pupillvidgande dropparna sitter sedan i under några timmar. Detta kan göra djuret något besvärad om den måste vistas i starkt ljus, t ex starkt solsken, under denna tid. Anledningen till att ögonlysningar görs, är att ärftliga ögonsjukdomar förekommer hos många hundraser och vissa kattraser.
Exempel på ärftliga ögonsjukdomar förekommande hos Eng. Springer Spaniel är vissa typer av glaukom (grön starr), vissa typer av katarakt (grå starr), progressiv retinal atrofi (PRA) och retinal dysplasi (RD).
Alla dessa sjukdomar kan orsaka nedsättningar av synen hos djuret och flera av dem leder till blindhet. Tyvärr saknas behandling för flera av sjukdomarna. I dessa fall kan alltså djuret inte botas men det är viktigt att försöka minska förekomsten av sjukdomen inom rasen genom noggrant avelsurval. Det är därför mycket viktigt både för den enskilde djurägaren och för uppfödaren att kontrollera om djuret visar symptom på ärftlig ögonsjukdom eller inte. Det är svårt att ge generella rekommendationer för vid vilken ålder hunden behöver ögonlysas eftersom olika ärftliga ögonsjukdomar kan debutera vid olika ålder. För de flesta raser vore det bästa om all hundar kunde undersökas åtminstone tre gånger under livet; när de är unga (1-2 år), medelålders (4-5 år) och gamla (8-10år). Det skulle ge information om de flesta ärftliga ögonsjukdomar. För vissa hundraser har Svenska Kennelklubben (SKK) utfärdat särskilda bestämmelser om ögonlysning som krav för registrering av valpar. Information om dessa regler kan fås från veterinäravdelningen på SKK. Vidare är det viktigt att så många hundar som möjligt inom en ras undersöks, inte bara de som används i avel. Det skulle ge en mer heltäckande bild av vilka problem som finns i rasen och i vilka linjer. Detta hjälper uppfödarna att få fram friska valpar till framtida hundköpare, t.ex. du själv. Ögonlysningsintyg för registrering hos SKK får endast utfärdas av veterinärer som har genomgått en särskild vidareutbildning i veterinärmedicinsk oftalmologi (läran om ögonsjukdomar).
 

FUCOSIDOS

Fucosidos är en enzymbristsjukdom som har påträffats både bland människor och Engelsk Springer Spaniel, där det centrala nervsystemet delvis påverkas. Sjuka hundar överlever sällan 4 års ålder.

Sjukdomen
Nedärvs recessivt, vilket innebär att anlag från båda föräldrarna måste finnas för att avkomman skall utveckla sjukdomen. En hund som är anlagsbärare blir alltså inte sjuk men kan föra sjukdomen vidare om den används i avel.

Hur yttrar sig då sjukdomen
Sjukdomen kan observeras så tidigt som vid 12-18 månaders ålder, men har i de flesta fall inte gjort sig gällande förrän hunden är mellan 2-3 år gammal.

Symtomen
Kan vara vinglighet, inkoordination, långsamma reflexer, ökad salivavsöndring, oförmåga att skälla och beteendeförändringar som överdriven ängslan och ovillighet att acceptera hantering, hudproblem, nedgång i vikt. Lindriga mentala förändringar som att glömma inlärda moment (får ej förväxlas med pubertetsproblem!). Hundarna blir mer och mer världsfrånvända. I framskridet sjukdomsstadium kan graden av beteendeförändring variera från dag till dag. Sjukdomen utvecklas under en lång period. Fucosidos kan initialt förväxlas med andra sjukdomar. För att säkert fastställa en diagnos bör ett DNA-test göras. Blankett för test finns att hämta på Springerklubbens hemsida. adress: http://www.springerklubben.org/ under avelsansvarig och information.

Informationen hämtad från Springerklubbens hemsida.
 

SÅRSKADOR

Det finns många olika sorters sårskador din hund kan råka ut för, som t.ex. bit-, skrap och sårskador. Sår har ofta en förmåga att se oskyldigare ut än vad de är, speciellt bitskador kan både vara djupa och svårläkta, trots att de kan te sig oskyldiga till en början. Om såret är stort och glipande kan det behöva sys för att det inte ska bli en ful ärrbildning, när såret har läkt. Om såret är av mindre allvarlig karaktär, bör du se till att det snarast blir rent och torrt. Klipp försiktigt bort pälsen runt såret och tvätta med utspädd jodopaxlösning. Även om du köper den utspädda brukslösningen på apoteket, bör du späda den ytterligare. Den färdiga lösningen ska ha ungefär samma färg som the eller svagt kaffe. När såret är rent och torrt kan du försöka lägga ett luftigt bandage för att förhindra att smuts kommer in i såret igen. Kräver såret bandage är det klokt att investera i en plastkrage, och vid t.ex. tasskador kan en skyddssko av gummi vara en bra investering, dessa sår är speciellt utsatta för smuts och väta. Dessa finns att köpa på veterinärpraktiker och välsorterade hundaffärer. Om hunden skulle drabbas av en skada som ger riklig blödning, kanske du behöver lägga ett tryckförband. Kontakta sedan veterinären omedelbart! Tänk på att varje sekund är viktig!
 

ORMBETT

Eftersom hundar är mer i "nivå" med ormen än vi människor, tar oftast bettet i huvudet eller i ben och tassar. Hur hunden reagerar på bettet är ytterst individuellt och beror mycket på var det träffar. Träffar det i nosen eller på tungan kan det vara direkt livshotande, då svullnaden kan orsaka andningssvårigheter. Förutom själva svullnaden orsakar bettet vävnadssönderfall och infektion. Har din hund blivit biten ska du hålla hunden stilla och snarast kontakta veterinär. Man brukar behandla ormbett med kortison och penicillin. Bor du avlägset eller i ormrika trakter är det klokt att be din veterinär att skriva ut kortison så du själv kan ge hunden en första dos innan du kan ta dig till veterinären. Även om du själv gett kortison SKALL du kontakta veterinär vid ormbett.
 

INSEKTSBETT

Hundar reagerar precis som vi människor olika på insektsbett. Tar bettet eller sticket på tungan eller i svalget ska man omedelbart kontakta veterinären, då det finns risk för att hunden ska kvävas. Har den blivit biten på mindre utsatt ställe, kan man blöta upp en Magnecyl i lite vatten och badda bettstället med, då detta lindrar smärtan.
 

OHYRA OCH ANDRA BLODSUGARE

De flesta av hundens parasiter trivs inte på människan, utan är rasspecifika. De kan trots detta ställa till stor förtret för både folk och fä. Behandlingen måste oftast upprepas, då de flesta ohyremedel bara tar död på de vuxna parasiterna och lämnar äggen opåverkade. Även hundens omgivning måste saneras, eftersom ohyra kan finnas kvar och smitta om hunden. Är du det minsta osäker på vilken ohyra din hund drabbats av eller hur du ska få bukt med problemet, kontakta din veterinär. De kan hjälpa dig med att sätta in effektiv behandling. Tänk på att hantera alla ohyremedel med försiktighet, då de vid felaktig användning kan orsaka förgiftning både hos dig och hunden.
 

HUDPROBLEM

Orsakerna till hudproblem kan vara många. Har din hund utslag, mjäll, klåda, håravfall eller hudförändringar är det första man bör kontrollera, att den inte drabbats av ohyra. Om så inte är fallet bör en veterinär konsulteras för att reda ut orsaken. Det kan röra sig om en allergi eller en bakterieinfektion i huden och ett prov kanske behöver tas för att kunna sätta in lämplig behandling. I de flesta fall brukar det räcka med bad i något medicinskt schampo, men det kan innebära mer omfattande behandling och förändringar i t.ex. kosten.
 

FÄSTINGAR

I Sverige förekommer det en mängd olika fästingarter, men den allra vanligast förekommande är den "vanliga fästingen" (Ixodes ricinus) När du varit ute, går du igenom hunden och plockar bort de fästingar du ser krypa i pälsen och på huden. Om fästingen hunnit bita sig fast, ta ett stadigt tag, utan att klämma, runt fästingens mundelar. Drag sedan rakt ut och försök att även få med mundelarna ut, då dessa annars kan orsaka en lokal infektion. Ta bort fästingen så snart du lokaliserat den, då chansen för smitta ökar ju längre den får sitta. Förr så fanns det många knep om hur man bäst fick bukt med de små liven. Att vrida motsols och smörja in den med fett ansågs vara säkra tips, men eftersom inte mundelarna är gängade och fett kan få den att "må illa" och spruta in bakterier i såret, så är det nog bäst att låta bli att behandla fästingen på ett så omilt sätt. Om du har svårt att få grepp om fästingen, finns det hjälpmedel, som fästingplockare att köpa på t.ex. Apoteket. Fästingen kan vara bärare av flera olika bakterier som kan orsaka sjukdomarna som t.ex. borrelia, TBV och ehrlichios hos både hund och människa. De områden som förut var mest drabbade av sjukdomsbärande fästingar var ostkusten, runt Stockholms trakten, Öland och Gotland. Numer finns de i nästan hela landet, utom i norra Sverige.

Behandling: Om du misstanker att din hund har smittats av någon fästingburen sjukdom ska du kontakta veterinär för lämpliga provtagningar och behandling. Det finns dock en del du kan göra för att skydda din hund mot smitta. Det finns flera receptbelagda preparat tex. Exspot vet. och Frontline. Även tabletter som Bravecto och Nextgard. Det finns även fästinghalsband. Personligen gillar jag inte tanken på att sprida dessa giftiga preparat på hundarna, utan har försökt mig på mer natur och hundvänliga metoder..
T.ex. koka ihop ett medel bestående av:
1 liter vatten
½ burk Timjan
½ burk rosmarin
Koka ihop och låt svalna. Ca 1 timme. Sila sen bort örterna, pressa i saften av 1 citron.
Förvara i kylskåp och spraya på hunden när ni skall ut i skog och mark.

HUNDLOPPOR

Hundloppan är ganska ovanlig i mellan och norra Sverige, men är desto vanligare i södra Sverige. Det är ganska svårt att få syn på de små gynnarna, då de lever till stor del i hundens omgivning. De är ca 1,5 4mm långa, sammanpressade från sidan, inte helt olika en äpplekärna på högkant, och "simmar" snabbt igenom pälsen. Hunden får klåda och kan även utveckla allergi mot loppbetten. Även andra loppor som t.ex. igelkottsloppor och fågelloppor kan mellanlanda på hunden, men dessa är oftast mycket lätta att bli av med. Den riktiga hundloppan kan vara svårare att bli av med då äggen/larverna kan överleva i minst ett år i väntan på ett lämpligt offer.

Program vet. - tabletter som fungerar som p piller för lopporna, Tigusspray är bra att behandla hundens omgivning med och det går även att spraya direkt på djuret, Dermocan och Canitex schampo att bada hunden i.: Exspot vet. spot on, Frontline, Frontline spray. Sebacil vet. ( receptbelagt) koncentrerad lösning att bada hunden i .
 

LÖSS

Dessa små hyresgäster är desto vanligare runt om hela landet och finns i två varianter, dels pälsätande lus  och blodsugande lus. Lusen är ljusbrun och ca 1 - 2 mm lång. De smittar lätt från hund till hund, och det är inte ovanligt att de startar en liten epidemi bland hundar som umgås med varandra. Lusen är mycket mer stillsam än loppan och lever hela sin livscykel på hunden, både som ägg (gnetter) och vuxen. Hunden får klåda och är det frågan om pälsätande lus blir också pälsen tunn. Receptfri behandling: Dermocan och Canitex schampo att bada hunden i, Tigusspray till hunden och dess omgivning. Receptbelagda medel: som för loppor.
 

MJÄLLKVALSTER

Det är ett litet kryp (ca 0, 5 - 1 mm) som lever av avstött keratin (hudavlagringar) på hundens hud. Ett angrepp syns tydligast genom att hunden får rikligt med mjäll, speciellt på bakdelen av ryggen. misstanker man att hunden drabbats av mjällkvalster, fastställs detta säkrast med ett skrapprov hos veterinären, som också ger råd om lämplig behandling.
Behandling: Kontakta veterinären
 

RÄVSKABB

Skabbkvalstret borrar gångar under huden på hunden och kan orsaka intensiv klåda, håravfall, hudförändringar och glanslös päls. Det säkraste sättet att fastställa om hunden drabbats av rävskabb, är att ta ett blodprov hos veterinären.
Denne kan också hjälpa till med lämplig behandlig. Rävskabb behandlas med antiparasitära spot-on preparat eller tabletter som alla är receptbelagda. Finns det fler hundar i hemmet bör alla hundar behandlas samtidigt för att förhindra återinfektion.
 

NOSKVALSTER

Problemet med noskvalster har ökat kraftigt under senare år och speciellt de arbetande raserna har drabbats hårt. Detta på grund av att hundarna som smittats helt eller delvis kan tappa sitt luktsinne och därmed sin förmåga att finna vilt. Noskvalster är ett litet (ca 1 mm) vitaktigt kvalster som lever i hundens nos och bihålor. Hunden kan förutom nedsatt spårförmåga ha problem med inåtvända nysningar.
 

TARMPARASITER

Den vanligaste tarmparasiten är hos hund är spolmask (Toxocara canis) och smittar direkt mellan djuren eller genom att hunden kommit i kontakt med avföring från ett smittat djur. Små valpar smittas ofta redan i moderlivet om tiken är smittad. Vuxna hundar bör behandlas med receptfritt avmaskningsmedel ca 1 gång/år eller om du misstänker att din hund har mask.  Misstänker du att din hund smittats av spolmask eller någon annan tarmparasit, kan du köpa Kolla Masken på Apoteket och skicka in det till adressen på förpackningen.

VACCINERING

De flesta valpar är vid leverans vaccinerade mot  valpsjuka, parvovirusinfektion, smittsam leversjukdom(HCC) och kennelhosta

SKK:s vaccinationsregler: För tävling och prov gäller. Deltagande hundar samt andra hundar som har tillåtelse att vistas på området ska vara vaccinerade mot valpsjuka enligt följande:
• Hund under ett (1) års ålder: vid lägst tio (10) veckors ålder.
• Hund över ett (1) års ålder: Hund ska vara vaccinerad vid lägst tio (10) månaders ålder och inte vara utförd för mer än fyra (4) år sedan.
• Förstagångsvaccination ska vara gjord minst fjorton (14) dagar före prov-, tävlings-, beskrivnings och/eller utställningsdagen. Kontroll av vaccinationsbestämmelser följts kan förekomma.
Vidare rekommenderar SKK att deltagande hundar dessutom är vaccinerade mot parvovirusinfektion och parainfluensa (kennelhosta). Kennelhostevaccinering ges varje år. Inget krav men bra om man rör sig mycket bland andra hundar 
Vad gäller rabiesvaccinering rådfråga din veterinär. Är bara aktuellt om du tänker ta med din hund utomlands.
 

ÖGONPROBLEM

Orsakerna till en ögoninflammation kan vara många, löst hängande undre ögonlock, allergi, irritation av felställda ögonhår eller att hunden kan ha fått t.ex. ett frö i ögat. De vanligaste tecknen på att din hund har drabbats är att ögonen rinner, var eller slemmig flytning från ögat, röd bindhinna. Det är vanligt att hundarna kan bli irriterade i ögonen när det är blåsigt ute och på hösten när det finns gott om olika gräsfröer. Torka bort intorkad ögonflytning med en bomullstuss och t.ex. Apotekets ögonvatten och kontrollera att inte har något skräp som sitter i ögat. Kontakta veterinären som kan hjälpa till med ögonsalva eller droppar.
 

ÖRONPROBLEM

De är inte ovanligt att  springrar någon gång under sin levnad drabbas av en öroninflammation. Dels har de hängande öron och dels brukar de vara glada i att bada. Detta är två faktorer som gör att chanserna för att hunden ska drabbas av ett svamp- eller bakterieangrepp i öronen ökar. Håll håret runt hörselgången, kinderna och halsen kortklippta, då blir det luftigt och risken för inflammation minskar. Ta till vana att kolla din hunds öron ofta, så du kan göra rent dem innan det blir problem. Det finns flera olika preparat till rengöring bla. Öronrens och Epi Otic. Gör enligt instruktionen på flaskan och torka ur med en mjuk bomullstuss. OBS ! En del hundar producerar mycket öronvax och du skall inte hålla på och peta för mycket för det orsakar bara större produktion. Om hunden får problem som kvarstår och örat börja lukta eller hunden verkar ha ont, ska du kontakta veterinär. De kan hjälpa till med rengöring och lämplig medicinering.
 

VÅT / FUKTEKSEM

En lokal hudinflammation som är fuktig, varig och luktar unket. Den är ofta placerad på kinden under örat, men kan även förekomma på andra ställen. Man upptäcker det oftast genom att pälsen klibbar ihop sig och huden under är röd och irriterad. Det kan uppstå året runt, men är mer vanlig under årstider då vädret är varmt eller fuktigt. Har du en badglad hund ska du vara noga med att torka hunden torr mellan baden och inte låta den ligga blöt i bilen. Om din hund drabbats av våteksem, blöt upp den ihop klibbade pälsen med alsolsprit och klipp sedan försiktigt bort håret på och runt eksemet. Ca 1 cm utanför det drabbade området. Tvätta sedan med alsolsprit och smörj med receptfri hydrocortisonkräm flera gånger per dag. Eller använd zinkpasta för barn. Blir det inte bättre eller sprider sig, kontakta din veterinär, din hund behöver kanske annan salva eller en antibiotikakur.
 

ANALSÄCKSINFLAMMATION

Analsäckarna är två små körtlar som är placerade på båda sidor av analöppningen. De producerar ett illaluktande sekret som från troligtvis är till för att markera revir och för att attrahera sin tilltänkta partner med. Vanligtvis tömmer hundarna dessa själva utan besvär när de t.ex. bajsar. Man ska inte själv tömma dessa i onödan, då detta kan ställa till med mer skada än nytta. Börjar din hund åka kana på bakdelen eller kliar och slickar sig runt svansroten, är det ett tecken på att mynningarna till analsäckarna täppts till. När dessa blir tilltäppta samlas sekretet och de blir inflammerade. Du kan tömma dom själv men be gärna din veterinär eller uppfödare visa dig hur man gör första gången. I svårare fall kanske det behövs att veterinären spolar dem  och ger en lokal behandling med penicillin salva. Vid upprepade svåra fall kan man operera bort dem, då hunden kan leva normalt utan dem.
 

FÖRHUDSKATARR

Drabbar de flesta hanhundar någon gång och är oftast så lindrig att du inte märker det. Rengör man regelbundet förhuden på hanhunden med t.ex. Förhudsrengöring eller Hibitane obstetriskcrème 1 %, minskar chanserna att hunden ska drabbas. Man ser ofta förhudskatarren genom att ett gulgrönt sekret sitter fasttorkat runt penis. Om hunden är hårt drabbad och dina egna ansträngningar inte hjälper ska du kontakta din veterinär. Använder du din hanhund i avel ska du vara extra noga med intimhygienen.
 

LIVMODERSINFLAMMATION

Denna åkomma drabbar främst medelålders och äldre tikar. Symtomen kan variera beroende på om livmodermunnen är stängd eller öppen. är det en öppen livmoderinflammation märker du det oftast med att tiken dricker och kissar mer. Ofta har tiken en brunaktig eller varig flytning som luktar illa. Allmäntillståndet kan vara påverkat med feber och slöhet som följd. En stängd livmoderinflammation är förloppet ofta mera dramatiskt. Symtomen är ganska lika men tiken blir ofta kraftigt allmänpåverkad och kan bli helt utslagen i det senare fallet. Det förekommer inte heller någon flytning, då livmodermunnen är stängd. Man bör vara extra observant på tiken omkring och efter löpet, då chansen för livmoderinflammation ökar. Misstänker du att din tik drabbats av livmoderinflammation ska du omedelbart kontakta veterinär, eftersom tillståndet snabbt kan förvärras. I de allra flesta fall behöver man operera bort livmodern, och prognosen for ett snabbt tillfrisknande efter operationen brukar vara god, även för mycket gamla tikar.
 

JUVERTUMÖRER

Många tikar som kommit upp lite i ålder brukar drabbas att juvertumörer. De är i de flesta fall godartade och behöver i så fall ingen behandling. Upptäcker man knölar i juvren ska man uppsöka veterinär för att utesluta elakartade tumörbildningar. Vid fynd av elakartade tumörer brukar man operera bort de delar av juvret som är angripet.
 

TANDSTEN

Tandsten är en brunaktig beläggning på hundens tänder som oftast ökar med stigande ålder och brukar orsaka dålig andedräkt och inflammerat tandkött. Hundar som enbart äter "mjuk" mat löper en ökad risk för tandsten och tandköttsproblem. Har hunden drabbats måste beläggningen avlägsnas. Be din veterinär visa dig hur detta går till. Man kan genom regelbunden tandborstning och genom att låta hunden få tugga på t.ex. märgben förebygga tandstensproblem. Om tandköttet är rött och lättblödande kan man köpa Ascoxal tabletter på apoteket. Lös upp en 1/2 tablett i en matsked med vatten. Tag sedan en bomullstuss och blöt i lösningen och gnugga sedan försiktigt tandköttet på de drabbade ställena.
 

KLOSKADOR

Se till att din hund alltid har kortklippta klor. Klipp lite men ofta minst var 14:de dag. En uppsplittrad klo är något veterinären bör titta på och bedöma om den skall ryckas bort eller endast ansas.
 

MAGPROBLEM

Orsakerna till mag och tarmlidande som oftast visar sig genom kräkning och diarré kan orsakas av t.ex. snabba foderbyten, olämplig kost, tarmvred, infektion, stress m.m. Har hunden blodiga diarréer eller kraftiga kräkningar som inte ger med sig, ska du omedelbart uppsöka veterinär, då hunden snabbt kan bli uttorkad. En frisk hund har ett vätskebehov (genom mat och vatten) som ligger på ca 0,5 dl vätska per kilo kroppsvikt och dygn. Vid kräkning, diarré, hårt arbete och varmt väder ökar hundens vätskebehov. Vid diarré och kräkningar (som inte orsakats av blockering av främmande föremål i matsmältningskanalen, då ska veterinär omedelbart kontaktas) kan du prova att sätta hunden på diet
Dag 1: Låt hunden vara utan mat i minst 24 timmar. Ge hunden små mängder, flera gånger dagligen av Sempers vätskeersättning. Hunden ska ha fri tillgång till friskt vatten.
Dag 2: Får hunden behålla vätska ge små mängder av risavkok (i annat fall ska du kontakta veterinär). Går detta bra kan du försöka ge hunden skedvis av välkokt ris.
Dag 3: Ge små portioner, flera gånger per dag, bestående av 3 delar välkokt ris + 1 del kokt fisk eller fiskbullar
Dag 4: Fortsätt enl. dag 3, men öka sakta portionsstorlekarna. Går detta bra och hunden får behålla maten, kan man efter ett par dagar successivt börja blanda in det ordinarie fodret. Har hunden återkommande problem bör man söka hjälp för att utreda vad som orsakar dessa.