BAKGRUND/ ÄNDAMÅL
Den Engelska Springer
Spanieln är den äldsta av de engelska fågelhundarna och ursprunget till
alla landspaniels med undantag för clumber spanieln. Den användes
ursprungligen för att finna och stöta upp villebråd vid nätfångst för falk
och för greyhound, men brukas numera uteslutande som stötande och
apporterande hund. Rasen är av gammalt och rent ursprung
KOMMENTAR TILL BAKGRUND/ÄNDAMÅL
ENGLAND
Våra förfäder jagade med falk och det är möjligt att romerska erövrare
införde en ny typ av hund till England som skulle samarbeta med falkarna
på så sätt att de stötte vilt ur buskage och tätningar. På den tiden var
Spanien ockuperat av romerska legioner och det är möjligt att denna nya
typ av hund kom från denna region och fick sitt namn från latinska ordet
för Spanien- Hispania eller från franskans Espanol.
Hundar speciellt benämnda spaniels förekommer i ett antal dokument skrivna
under 1100-1400 talen. Vid denna tid tycks spanieln ha använts flitigt i
Frankrike, men inte förrän i slutet av 1500- talet användes ordet
"springer" i den engelska litteraturen för att benämna en särskild typ av
hund som användes för att stöta upp vilt för falk, greyhound eller nät.
Beskrivningen "springing" spaniel blev gradvis mer allmänt använd, men
syftade inte på någon enskild ras. Så småningom började man använda
spanieln till att stöta vilt framför bössan men också som apportör av det
vilt som jägaren skjutit.
I början av 1800 talet utvecklades en särskild linje av spaniel av
familjen Boughey i Shropshire. Linjen omhuldades och familjen förde
avelsbok, känd som "The Aqualete Atud Book". Efter ett sekel av selektiv
avel, föddes en springer 1903 som skulle bli berömd som FTCH Velox Powder.
1902 erkände The Kennel Club Engelsk Springer Spaniel som särskild variant
av spaniels och gav rasen en egen standard. Snart fick även rasen
utställningschampions. 1902 grundades The English Springer Spaniel Club.
I England delades rasen efterhand i två typer. De springrar som kom att
premieras på utställning var av kraftigare typ än den som jägaren
föredrog.
Skillnaden idag mellan "showspringern" och "Workingspringern" är mycket
märkbar. Det finns heller ingen koppling mellan jakt och utställningsmerit
för t ex showchampionat (GBCH) eller jaktchampionat (FTCH) i England. Ett
tredje Championat, fullchampion (GBCH) finns där en viss jaktmerit
fordras, men denna merit kan inte jämföras med svenska krav.
SVERIGE
I Sverige var den engelska springern sparsamt företrädd under 20-talet.
Den lilla stam som fanns härstammade från tyska importer. Den egentliga
svenska springerhistorien skrevs under 30 - talet av de hundar som då
importerades från England. Springerstammen var mycket heterogen även
jaktmässigt och ofta lågställd. Under slutet av 40 - talet och början av
50-talet låg reg.siffrorna på 150-200 per år.
Under 60-talet importerades så ett antal betydande avelshundar från
England. Dessa springrar samt deras avkommor lade snart beslag på
tätplatserna på utställningar. För att bli utställnings champion då,
liksom nu, skulle springern ha en hög jaktmerit. Detta medförde att de
champions som var avelsbas hos många uppfödare utgjorde en viss garanti
att stammen förblev jaktligt duglig. Vi fick, till skillnad från hemlandet
England, ett stort antal dubbelchampions.
Under 70- och 80- talen har det importerats springrar av både
utställnings- och workingtyp (omskriven ibland som field trial stam) Under
80 och 90- talen har även några Amerikanska springrar importerats vart
blod har blandats upp i de engelsk/svenska blodet.
1982 bildades Springer Klubben - rasklubb för Engelsk Springer Spaniel - i
Sverige.
SPRINGERN SOM JAKTHUND
Springern är en uppskattad jakthund av den svenske jägaren. Många
uppfödare använder sina springrar i olika typer av jakter men är måna om
att de rastypiska egenskaperna bevaras
För att springern skall vara framgångsrik skall den ha hög dresserbarhet.
Sökarbetet skall vara ett zick-zack mönster framför jägaren och alltid bra
kontakt. Arbetet skall ske i galopp med låg nos och hunden skall hela
tiden vara inom bössans räckvidd, ca 30 meter eller kortare i snåriga
avsnitt. Vid stöt och påföljande skott skall hunden stanna och först efter
kommando apportera det fällda viltet. Apporteringen skall ske snabbt och
med mjukt grepp.
Springern används också med stor framgång vid sjöfågeljakt, hunden skall
kunna dirigeras till en skjuten fågel. För att arbeta länge i kallt vatten
krävs en rastypisk pälskvalitet med både täckhår och underull samt ej för
rikliga behäng. För att tränga in i täta vassar krävs förutom god fysik
även mental stabilitet och mod.
HELHETSINTRYCK:
Engelsk Springer Spaniel
skall vara symetrisk, kompakt, stark, glad och aktiv. Den är den mest
högbenta och ädla av alla landspaniels. Engelsk springer Spaniel är vänlig
gladlynt och lättlärd. Blyghet och aggressivitet är absolut inte önskvärt.
KOMMENTARER TILL
HELHETSINTRYCK
Det finns många olika typer inom rasen Engelsk Springer Spaniel. Vid
bedömning av våra hundar ber vi er därför sätta er in i springerns arbete
ute på fältet där den galopperar med låg näsa under livlig svansrörelser.
Alltför tung benstomme, kropp och huvud måste undvikas, å andra sidan för
ej heller förekomma för lätt kropp. Vi vill fästa uppmärksamhet på att
Engelsk Springer Spaniel tillhör de raser som utvecklas långsamt och att
detta skall beaktas i junior och unghundsklass.
Den typiska springern är vänlig, ivrig att vara till lags, läraktig och
samarbetsvillig. Överlag kan sägas om dagens springrar att deras
mentalitet är god. För att behålla denna goda mentalitet, krävs att domare
är uppmärksamma på mentalt avvikande hundar i utställningsringen. FEL:
Aggressivitet eller skygghet mot handler, domare eller andra hundar.
**********************************************************
HUVUD
Skallen skall vara medellång,
tämligen bred och lätt rundad. Stopet skall delas av en fåra mellan
ögonen. Fåran skall gradvis försvinna längst pannan mot nackknölen, som
inte får vara toppig. Kinderna skall vara flata. Nospartiet skall ha lagom
längd i förhållande till skallen. Det skall vara tämligen brett och djupt
Partiet under ögonen skall vara väl utmejslat, näsborrarna skall vara väl
utvecklade. Läpparna skall vara tämligen djupa och kvadratiska.
KOMMENTAR TILL HUVUD
Huvudet skall vara torrt och
ädelt med utmejsling under ögonen. Man skall också tydligt se fåran mellan
ögonen. Stopet får inte vara för brant då detta ger ett "äppelhuvud"
vilket ej är önskvärt. Längden på huvudet från mitt mellan ögonen till
nostippen skall vara lika långt som mitt mellan ögonen och nackknölen.
Snipigt nosparti är ej önskvärt, ej heller mycket djupa läppar som förstör
all springer karaktär samtidigt som de är till hinder vid apportering.
Nosen på lever - vita hundar skall vara leverfärgad, på svart-vita hundar
svart. Pigmentbortfall och köttfärgad nos stör ett annars tilltalande
uttryck.
FEL: Ovalt, smalt, toppigt eller tungt huvud. Runda, tjocka köttiga
kinder. För mycket eller för litet stop. Alltför kort, tunt eller smalt nosparti. Stora lösa läppar.
**********************************************************
ÖGON
Ögonen skall vara medelstora
och mandelformade, inte utstående eller insjunkna. Ögonränderna skall vara
åtliggande så att ingen bindhinna syns. Uttrycket skall vara vänligt och
vaket. Färgen skall vara mörkt hasselnötsbrun. Ljusa ögon är ej önskvärt.
KOMMENTARER TILL ÖGON
En springer av den "rätta ullen" har ett piggt och vänligt uttryck.
Oavsett vilket arbete den är satt i så håller den oftast en intensiv
ögonkontakt med sin ägare eller förare. Den frågar med blicken - "Vad skall
jag göra nu"?
För att uttrycket skall vara det rätta måste ögonen vara mandelformade och
under inga förhållanden runda. Ögonen får ej heller sitta för tätt, vilket
ger ett elakt uttryck.
Ögonfärgen skall tona till pälsen. Hos leverfärgade och trefärgade
hundarna mörknar ögonen sent. Ett gott tecken på att de kommer att få
korrekt färg är en mörk rand runt iris.
FEL: Ljusa eller gråtonade ögon. Runda ögon. Hårt uttryck som visar
ovänlighet eller misstänksamhet. Lösa ögonkanter.
**********************************************************
ÖRON
Öronen skall vara
droppformade, av god längd och bredd, ligga ganska tätt intill huvudet och
vara ansatta i höjd med ögonen. De skall vara vackert behårade.
KOMMENTARER TILL ÖRON
Med tanke på det rastypiska arbetssättet, dvs. med nosen i marken, så får
springerns öron aldrig bli för långa eftersom detta är ett stort handikapp
för hunden. De skall heller inte sitta under ögonnivå, vilket ger
cockerkaraktär åt huvudet.
**********************************************************
BETT
Starka käkar med komplett,
regelbundet och perfekt saxbett.
**********************************************************
HALS
Halsen skall vara lagom
lång, stark, muskulös och fri från överflödigt halsskinn. Den skall vara
lätt välvd och smalna mot huvudet.
KOMMENTAR TILL HALS
Springern skall ha en medellång kraftfull hals så att den även kan klara
av tyngre apporteringsarbete utan några större besvär. Halsen skall vara
torr och fri från överflödigt skinn.
FEL: Alltför kort hals. Alltför lång och tunn hals. Överflödigt med
halsskinn.
**********************************************************
KROPP
Kroppen skall vara stark,
varken för lång eller för kort. Bröstkorgen skall vara djup och
välutvecklad. Revbenen skall vara väl välvda. Ländpartiet skall vara kort,
muskulöst, starkt och obetydligt välvt.
KOMMENTARER TILL KROPP
Springern skall vara proportionerligt byggd. Det skall finnas god vidd
mellan frambenen med ett ordentligt förbröst. Bröstkorgen skall ha djup så
att hjärta och lungor får plats. Länden får inte vara för lång och skall
vara stark och muskulös för att ge kraft åt rörelserna. Korset skall vara
lätt rundat. Ryggen bör kontrolleras i rörelse eftersom de verkligt bra
springrarna behåller alltid samma rygglinje i rörelse som i stående.
Amerikansk cockerrygg i rörelse är helt oacceptabelt.
FEL: Grund bröstkorg, dåligt förbröst. Svag rygg - rak sluttande
rygglinje. Uppdragen buklinje. Alltför runt och sluttande kors. Ett kort
och plant kors är ett allvarligt fel.
*********************************************************
FRAM - OCH BAKBEN
Skuldrorna skall vara
sluttande och väl tillbakalagda. Armbågarna skall ligga tätt intill
kroppen. Frambenen skall vara paralella med god benstomme. Handloven skall
vara stark och fjädrande. Knä - och hasleder skall vara måttligt vinklade.
Låren skall vara breda, muskulösa och välutvecklade. Grova hasor är inte
önskvärt.
KOMMENTARER TILL FRAM- OCH BAKBEN
Springern skall till skillnad från de stående fågelhundarna aldrig "bära
högt huvud" när den arbetar ute i markerna. Detta medför att frambenen
måste vara väl ansatta vid kroppen med god vinkel från skuldran till
överarmen som inte får vara för kort. Rak skuldra ger dåliga rörelser ute
i marken och hunden uttröttas allt för fort. Lösa armbågar skall också
undvikas. Låret skall vara stark och tillsammans med vadbenet välmusklat
för att ge tillräcklig kraft för snabba rörelser, förmåga att hoppa och
för långvarigt tröttande ARBETE.
FEL: Dåligt vinklad skuldra och kort överarm. Alltför klen eller grov
benstomme. För lite eller för mycket vinklad bak. Klent utvecklade lår.
Dålig muskulatur.
********************************************************
TASSAR
Tassarna skall vara fasta,
kompakta, väl rundade med starka, kraftiga trampdynor.
KOMMENTARER TILL TASSAR De jägare som använt en engelsk springer i hård
terräng blir oftast förvånad att den har så oömma och starka tassar till
skillnad från andra jakthundsraser.. Känn därför gärna på tassarna
eftersom de inte får vara tunna eller lösa.
*********************************************************
SVANS
Svansen har traditionellt kuperats. Från och med den
första januari 1989 är svanskupering förbjuden i Sverige.
Kuperad svans: Svansen skall vara lågt ansatt och får
aldrig bäras över rygglinjen. Den skall vara väl behårad. Svansrörelserna
skall vara livliga.
Okuperad svans: Svansen skall vara lågt ansatt och får
aldrig bäras över rygglinjen. Den skall vara väl behårad. Svansrörelserna
skall vara livliga. Svansen skall vara i balans med hunden i övrigt.
KOMMENTARER TILL SVANS
Springerns svans är en barometer för både temperament, arbetsvillighet och
byggnad. Vid jakt ger springern jägaren signal att den funnit vilt genom
att livligt röra svansen hastigt i sidled fram och tillbaka. Detta till
skillnad mot den stående fågelhunden som stelnar alltmer den närmar sig
sitt byte.
***************************************************
RÖRELSER
Den engelska springer
spanielns rörelser är mycket karakteristiska. Frambenen skall svänga rakt
framåt från skuldrorna så att tassarna förs långt framåt i lätta och fria
rörelser. Hasorna skall föras väl under kroppen och följa frambenens
linje. Typiskt för rasen är att många går i passgång vid långsam rörelse.
KOMMENTARER TILL RÖRELSER
En bra springer skall ha mjuka flytande rörelser och med lätthet föra sig
framåt. Ibland ses springrar röra sig med högt lyftande framben, vilket är
helt främmande för rasen.
FEL: Korta oregelbundna rörelser, rullande rygg, höga frambensrörelser (hackney),
paddlande rörelser, trånga rörelser, kohasighet, Hjulbenhet. Lösa knä och
hasleder som ger efter när bakbenen sätts i marken.
*******************************************************
PÄLS
Pälsen skall vara tät, rak
och ge gott skydd för väder och vind utan att vara grov. Måttligt behäng
på öron, framben, kropp, lår och bakben.
KOMMENTARER TILL PÄLS
Dagens springrar har oftast en mycket bra päls. Standarden före 1934
tillät dock en vågig päls och många hävdar än idag att en vågig päls är
mer motståndskraftig än den den raka.
FEL: Grov, lockig päls, avsaknad av underull.
***************************************************
FÄRG
Leverbrunt och vitt, svart
och vitt eller någon av dessa kombinationer med tan-tecken.
KOMMENTAR TILL FÄRG
Den enda av landspanielns färger som inte är önskvärd är Welsh Springer
Spanielns röda färg. Det har alltid funnits springrar som är mycket mörkt
eller vitt tecknade. Vi vill uppmärksamma att det inte finns några regler
för proportioner mörk färg - vitt. Det finns heller inga regler för
tan-teckningen eller dess placering och omfattning.
******************************************************
MANKHÖJD - ca 51 cm.
KOMMENTARER TILL MANKHÖJD
Mankhöjd ca 51 cm alltså inget bestämt mini eller max mått. Det har i alla
tider rått stora skillnader på storleken bland springrarna. Standarden
säger ca 51 cm men här finns könsdifferenser. Det finns och har funnits
championtikar från 46 cm och championtikar på 56 cm. Detta är en tolerans
neråt med 5 cm och uppåt med 5 cm. En sådan stor skillnad är inget att
sträva efter men några centimetrars variation upp eller ner är rimligt.
DET VIKTIGASTE ÄR DOCK ATT HELHETSINTRYCKET GER EN BALANSERAD HUND.
*******************************************************
FEL: Varje avvikelse från
standarden är fel och felets art skall bedömas i förhållande till graden
av avvikelse.
*******************************************************
TESTIKLAR
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utbildade och kännbara i
pungen
|